Home » avfall

Etikett: avfall

REACH och cirkulär ekonomi – väsentliga undantag och skyldigheter

Avfall omfattas inte av REACH-förordningen (artikel 2(2)). Trots att det kan vara ändamålsenligt att beskriva avfallsstadiet i exponeringscenarierna i samband med registreringen gäller REACH-förordningen i övrigt inte för avfall.

Genast när avfall upphör att vara avfall, det vill säga när det når End-of-Waste-status, övergår det till att åter igen omfattas av kemikalie- och produktlagstiftningen och sålunda också av REACH-förordningen, med beaktande av vissa villkorliga undantag.

Återvinningsundantag

Ämnen som återvinns inom unionens område och uppfyller vissa villkor är befriade från registreringsskyldigheten. Om det till följd av en återvinningsprocess uppstår ett ämne som redan är registrerat, är den som tillverkar det återvunna ämnet inte registreringsskyldig.

Det här förutsätter emellertid i första hand att ämnet som tillverkats genom återvinning passar in i ämnesdefinitionen för det tidigare registrerade ämnet.  Återvinnaren ska ha tillgång till säkerhetsdatabladet för det tidigare registrerade ämnet, eller om det inte krävs ett säkerhetsdatablad tillräckliga uppgifter om säker användning. Även de enskilda beståndsdelarna i en blandning ska vara registrerade tidigare.

Det ursprungligen registrerade ämnet och det återvunna ämnet behöver inte vara del av samma leveranskedja som leder till uppkomsten av avfall. Med återvinning avses återvinningsåtgärder som ingår i bilaga II i EU:s ramdirektiv för avfall. Som allmän återvinning betraktas en process i vilken avfall upphör att vara avfall. Återvinning av organiska och icke-organiska ämnen är bland annat en form av återvinning.

Återvinnare som kan tillämpa återvinningsundantaget i REACH-förordningen är befriade från registreringsskyldigheten och skyldigheten att ta fram en kemikaliesäkerhetsbedömning och kemikaliesäkerhetsrapport. Återvinnaren ska emellertid ha exponeringscenarierna för ämnen som klassificeras som farliga och som det produceras mer än 10 t/år av. Ämnets registreringsnummer behövs också, om ett sådant finns tillgängligt.

Det återvunna ämnet ska specificeras på samma sätt som andra ämnen som ska registreras i enlighet med Europeiska kemikaliemyndigheten ECHA:s anvisningar. Beslutet ska basera sig på huvudbeståndsdelarnas identitet. Eventuella orenheter kan påverka ämnets riskprofil och därför ska även dessa vara kända.

Det bör observeras att avfallsstatus inte nödvändigtvis måste upphöra för att ämnet ska kunna användas t.ex. som gödsel. Då kan emellertid ämnets mottagare åläggas tillståndsförpliktelser, särskilt om det är fråga om en faroklassificerad gödselprodukt.

Återvinnarens skyldigheter

Ämnesbegränsningarna enligt REACH-förordningen gäller också återvinnare. Återvinnaren ska säkerställa att ämnena som han eller hon tillverkar uppfyller tillståndskraven för tillståndspliktiga ämnen och att användningen av begränsade ämnen överensstämmer med de fastställda begränsningarna. Leveranskedjan ska dessutom informeras om eventuellt beviljade eller nekade tillstånd. Skyldigheten att informera om ämnet i leveranskedjan gäller oberoende om registreringsbefrielsen utnyttjas eller inte. Säkerhetsdatabladet ska alltid lämnas till kunden om ämnet uppfyller kriterierna för ämnen som klassificeras som farliga ämnen, ett PBT-ämne eller ett vPvB-ämne eller om ämnet finns i kandidatförteckningen (SVHC-lista).

En klassificeringsanmälan i enlighet med CLP-förordningen ska i princip göras till ECHA över återvunna ämnen som släpps på marknaden, om de är faroklassificerade. När en kemikalie släpps på marknaden i Finland ska aktören göra en kemikalieanmälan till Tukes, om kemikalien är faroklassificerad eller om den har getts ett gränsvärde för exponering i arbetsmiljön på gemenskapsnivå.

Andra undantag från registreringsskyldigheten

REACH-förordningen känner till flera undantag från registreringsskyldigheten som gäller även andra än återvunna ämnen.

Ämnen som t.ex. på grund av sina kända egenskaper orsakar en mycket liten risk och ämnen för vilka registreringen anses vara oändamålsenlig eller onödig behöver inte registreras. Hit hör t.ex. ämnen som förekommer i vatten och i naturen, t.ex. mineraler, biogas och kompost. Ämnens hydratformer omfattas i vissa fall också av registreringsundantaget.

Ämnen som regleras tillräckligt under annan lagstiftning, t.ex. mat, foder och läkemedel samt ämnen som redan kan anses vara registrerade när vissa villkor uppfylls behöver inte registreras. Befrielse på viss tid kan dessutom ansökas för ämnen som används för vetenskaplig och produkt- och processinriktad forskning och utveckling (s.k. PPORD-anmälan). För mellanprodukter gäller med beaktande av vissa förutsättningar ett enklare registreringsförfarande.

Ecobios experter hjälper dig gärna i frågor som gäller kemikalielagstiftningen. Fråga om råd eller be om tilläggsinformation på info@ecobio.fi eller tel. +358 20 756 9450.

Ecobio Manager – Författningsuppföljning och kemikaliehantering